Reportage - Sex timmar löpglädje

Varför springa i sex timmar? Vem gör något sådant och hur motiverar man sig? En lördag i början av februari besökte jag Våxnäshallen i Karlstad när  IF Göta anordnade en sextimmarstävling i löpning. Långdistanslöpningen (och nu pratar vi betydligt längre distanser än maraton på 42,195 m) för en ganska skygg tillvaro i Sverige, men den 5 februari fick jag uppleva både ett svenskt rekord och många helt enorma löparprestationer runtom Våxnäshallens 200-meters-oval. Läs, njut och begrunda!

Karlstad, 2011-02-05
Sex timmar löpglädje
Nästan inget blod och absolut inga tårar, men litervis med svett. 57 löpare antog utmaningen att på en 200-metersbana avverka så många varv som möjligt under IF Götas sex timmar långa löparfest.

312,2609. Så många mil löptes totalt av de 57 deltagarna
i IF Götas sextimmarstävling.
När IF Göta för tredje gången anordnar en sextimmarstävling i Våxnäshallen i Karlstad står 57 löpare redo att anta utmaningen. Förutsättningarna är glasklara och samma för alla deltagare. Avverka så lång sträcka som möjligt på sex timmar.
   Starten går och fältet sträcks snabbt ut runt banan. Förhandstipsen talar om en norsk seger. Men fler än en åskådare höjer på ögongrynen när IF Sturlas Gjermund Sørstad är ett halvvarv före alla andra efter – ett halvt varv.
   På en stor dataskärm kan löparna och åskådarna följa framfarten, både aktuell kilometerfart och avverkad sträcka. Den första timmen flyter på. Relativt snabbt verkar alla löpare hitta sitt eget tempo.

Från rökare till löpare
Hur ser då en typisk långlöpare ut? Att svara på det är nära nog omöjligt då löpstilarna och kroppshyddorna är lika många som antalet deltagare. Annica Johansson från Team Fakta i Sollentuna är en av löparna. Hennes sambo, Ove Kaufeldt, berättar att allt började 2006 när Annica slutade röka och började träna för att inte gå upp i vikt.
   – Hon tyckte att jag skulle slippa kyssa ett askfat, och man kan väl säga att hon gick från ett beroende till ett annat när hon började springa.
   För gänget från Team Fakta är dagens löpning dessutom något av en familjeangelägenhet.
   – Min moster och hennes man är också med och springer, och jag är supporterklubb, säger Ove. Vi är ett gäng som tycker om att springa tillsammans. Men jag springer mest när sambon tvingar ut mig…

”Så fullkomligt dumt!”
På åskådarplats finns också Björn Larsson från Fellingsbro. Han har fem 24-timmarslopp bakom sig och brinner för långlöpningen. Han följer och pushar sina klubbkamrater Magnus Allansson och Johan Dahl som även de är rutinerade långlöpare.
   – Det roligaste med det här är att det är så fullkomligt dumt! Det är så kul att komma ut och träffa alla likasinnade. Jag skulle också ha sprungit idag, men jag har lite ont i en höft, säger Björn.
   En 200-metersbana i en inomhushall. Många skulle bäva inför tanken att alls sätta sin fot på banan. Hur motiverar man sig att springa i sex timmar?
   – Det svåraste är att ta sig över startlinjen, sedan går det av sig själv, säger Björn. Alla som vill värja sig från negativa tankar borde testa långlöpning. Jag skulle säga att man blir en mer positiv människa.

Skalhjälp
Och många av löparna, för att inte säga de allra flesta, ser ut att tänka just som Björn. Bara ett fåtal av de 57 startande slutar springa innan de sex timmarna passerat. Målmedvetenheten är närmast total. Mat- och dryckespauserna är regelbundna och sker under fullt fokus. Ingen vill stanna till längre än nödvändigt.
   – Kan ni inte skala bananerna? säger en löpare innan han ger sig iväg på nästa varv.
   IF Götas funktionärer bistår med såväl kolhydrater och peppande musik som hejarop och hjälp att justera löparnas tidtagarchip.
   Halvtid passeras och löparna kan äntligen börja räkna ner. Här vänder också loppet och går åt andra hållet, för att löparna inte ska behöva springa snett åt bara ena hållet i banans doserade kurvor. Nu har promenadpauserna blivit något tätare bland flera av löparna. Men allt ser fortfarande ytterst målinriktat ut och att sluta hålla igång verkar inte finnas på kartan.

Tid för eftertanke
Ytterligare en timme passerar. Nu, fyra timmar in i loppet, infaller den kritiska tidpunkten, menar Björn Larsson.
   – Snart skiljs pojkarna från männen kan man säga. Här är du verkligen i din mentala avgrund. Nu får du inte börja tänka att det är långt kvar och jag är jättetrött. När du passerat startlinjen finns det ingen anledning att gå av banan, konstaterar han.
   Sex timmar. Tid för att skriva en hel roman i teorin, planera kommande månads middagsmeny, eller hur går egentligen tankarna?
   – Det bästa är att du blir helt fri i tanken. Under loppet behöver du inte tänka på att tänka på något särskilt. Det är som meditation, runner´s high. Om man pratar med någon annan deltagare kan samtalet handla om väldigt barnsliga saker, berättar Björn.

Två maraton
Till tonerna av Torparrock annonseras att det nu är en dryg timme kvar att springa. Genast blir stegen något piggare, och även publiken taggar till och pushar på de tappra lite extra. En viss lättnad märks också.
   – Jag sprang maran på 5.15 den här gången, säger Annica Johansson, som tagit en kort vilopaus.  Men nu är jag nöjd, jag tar mig bara runt resten av tiden. Jag vet inte hur många blåsor jag har på fötterna.
   Klockan går och plötsligt är det fem minuter kvar av de sex timmarna. Löparna springer varv på varv. 51 stycken passerar den smått magiska gränsen på 218 varv, ett maraton. En löpare gör det två gånger, dagens segrare i herrklassen. Jo, det blev faktiskt Gjermund Sørstad, som satsade friskt och siktade på det norska rekordet, men gick bet med 500 meter och fick nöja sig med ett personligt på 84 955 meter, drygt 439 varv.
Efter sex timmars löpning kan det vara skönt att vila lite.
   En som haft ett till synes piggt löpsteg under hela dagen är Lisette Lundström från Västerås. Hon får publikens stöd och är utan tvekan dagens gladaste löpare. När målskottet ljuder har hon inte bara sprungit längst av damerna i hallen, 65 045 meter, utan även slagit nytt svenskt rekord för damer i sextimmarslöpning med nästan 2700 meter.
   – Jag har känt mig så glad under hela loppet idag. Mitt mål var att springa en mil kortare än jag gjorde! säger den överraskade segrarinnan.

Pigg och glad
Med enbart ett femmilslopp på tävlingsförteckningen sedan tidigare framstår Lisettes nysatta rekord som än mer imponerande. Men klubbkompisen Robert Brinck är inte förvånad.
   – När vi är ute och springer långpass och alla andra börjar bli trötta, då börjar Lisette sjunga lite och är hur pigg som helst.
   Att långlöparnas gemensamma nämnare är positivt tänkande känns helt enkelt solklart.
   Klockan har passerat 16. I Våxnäshallen springer ingen mer idag. Löpare sitter, ligger, tar av sig skorna och frustar. De pratar, avhandlar tider och sträcka, känslor och krämpor. Och ler. Efter sex timmar och tusen åter tusentals löpta varv på idrottshallens oval lämnar långlöparcirkusen Karlstad för den här gången och springer vidare mot nya mål.


Text och foto Sigrid Josefsson
(journalistik mkga44, vt-11, Karlstads universitet)

 ©Sigrid Josefsson, 2011-03-31